It's not what you say, it's how you say it

En av mina favvo-tunes för tillfället är Gainsbourg-skrivna Le Drapeau Noir [den svarta flaggan], insjungen av Mireille Darc. Jag får sommarkänslor av den; för mitt inre ser jag solbrända leende vänner, hör vågor skvalpa mot klipphällar, känner ljummen vind i håret. Allt det.

Jag fattar typ rieng [ingenting] av vad den handlar om, men om någon vill ge sig på en analys så inleds texten på följande vis (med viss reservation för eventuella felhörningar):

Mon lit est un radeau qui dérive sur l'eau
[Min säng är en flotte som driver på vattnet]
Et là-haut, là-haut, tout là-haut 
[och däruppe, däruppe, högst däruppe]
Là-haut flotte 
[Däruppe vajar]
Ma culotte 
[Mina trosor] 
Un petit drapeau noir dans le vent du soir 
[En liten svart flagga i kvällsvinden]

Nått med sex, kanske..?