La passion comme une ombre - fallait que j'y succombe [He's a maker of fashion - He's a faker of passion]

"Idag behöver man minsann inte kunna sjunga för att bli popstjärna" säger ibland folk som tycker att det är sämre nu. Oavsett om de syftar på det frekventa bruket av autotune i dagens popmusik eller på uppkomsten av nya genrer som rapping eller svensk indiepop så har de rätt i sak.
Man behöver inte kunna sjunga för att bli popstjärna. Det behövde man å andra sidan inte för 25 år sedan heller, men då var man åtminstone tvungen att vara prinsessa och låta sin röst dränkas av kör-pålägg för att ha en chans.

Stephanie Grimaldi av Monacos karriär som flick- och pojkrumsidol blev inte särskilt lång. Hon släppte två skivor och en handfull singlar varav bara en, Ouragan [Orkan] (eller Irresistible, som den engelska versionen heter), kan betecknas som en hit. Ouragan handlar om en däng-förälskelse och är riktigt trevlig om man bortser från att den är insjungen av en talanglös tonåring vars stjärnstatus helt och fullt baseras på ett efternamn och en mamma som var bland det stiligaste som vandrat denna jord. Om man inte bortser från allt det där är den förstås fullständigt fantastisk.



För mig förblir emellertid hennes största stund gästspelet (under pseudonymen Mystery girl) på Michael Jacksons In the Closet.

Kanske för att ingenting är större än ett collabo med the late great king of pop.
Kanske för att man inte behöver kunna sjunga för att viska porrigt.